Ruinerna

Var snälla och håll utkik efter denna person!

IMG_0564.JPG

Personen i fråga har vi mycket liten info om hen är lång som en människa/alv och var sist hen sågs till iförd en brun huva.

Försiktighetsåtgärder bör vidtas och gå inte för nära denne person utan kontakta en krigare eller Rådsmedlem för att ta hand om saken.

View
Stone Quarry Horrors
Crow's Story

Allt börjar inte som vanligt denna gång. Utan efter frukosten så möttes vid på en plats som rådet sagt. Jag gick dit och mötte andra som också skulle med. Vi pratades vid och blev introducerade till Gobi (hökskrik). Efter det gick vi till Alberich Oakhand som gav oss mer exakta uppgifter om uppdraget.
Alla gjorde sig redo och sedan började vi röra på oss direkt för att inte slösa tid. Först skulle vi till tornet som ligger i närheten av stenbrottet. Vårat första hinder var en vägkorsning. Men det var inga problem för oss då jag känner känner igen spår från Silverstein folk när jag kollar på dem. Vi började vandra vidare på en tät skogs stig. Som verkar ha växt igen sedan förra gänget som stack dit. Någon tid senare kom vi fram till ett öppet gärnde. På andra sidan såg vi en mur som verkar vara gamla tornets. Vi gick in innanför muren och vi alla andtog att detta var tornet. Därifrån såg vi en väg som gick vidare så vi började röra oss ditåt. Tog inte lång tid innan vi var i skogen igen. När vi gick där såg jag något. Det var en grotta. Jag meddlade resten om det och vi blev nyfikna om vad som finns där. Tog inte långt tid innan vi förstod vad som bodde där, “Ogre” grotta! Jag som har mött på dessa varelser tidigare berättade vad vi kan göra för att döda dem snabbt och vi förberedde ett bakhåll. Amber var frivillig att locka fram “ogre’n”.
Amber skrek med ett kraftigt skrik och bröjade röra på sig ifrån öppningen. En gigantisk “ogre” kom fram strax efter. Vi tog ner den “helt” utan problem. Vi hittade även två till mindre “ogres” i grottan. Som nästan krossade Draco. Vi plockade på oss lite “skatter” och fortsatte mot vad vi tror är stenbrotte (för vi har inte sett vart den ligger). Men vi hittade den. Vi var osäkra om den var säker så våra två magikers gick “frivilligt” ner medans resten bevakade på distans. Det visade sig att en dvärg, hans familj och 4 arbetare bodde där. Vi pratade med dem om att få sten att bygga med. Men han hade ett problem med stenbrytandet. Vi gjorde ett avtal med honom att vi tog hand om våldnarna i gruvan och vi fick sten som betalning. Men det var sent så vi frågade om att få en sovplats och ta hand om problemet direkt på morgonen istället.
Nästa morgon fick vi lite frukost och började gå ner i gruvan. Vi vandrade runt en liten stund så mötte vi på två goblins som bråkade om ett mynt. Fay lyckades övertala en av dem att visa vägen till våldnarna. Den visade vägen som ledde ännu längre ner i gruvan. Det blev mörkt och kallt ju längre ner vi gick. Tillslut kom vi fram till en dörr där våldnarna fanns bakom.
Vi öppnade dörren och möttes av mörker med något som rör sig där. De kom in i ljuset och vi såg mer än en människa fast ändå inte flygande mot oss. Vi tog hand om dem även om de var svåra att skjuta mot . Vill varna er om ni möter på dem någon gång i framtiden. De exploderar när de är besegrade! Men det var inte över utan det fanns en till som var lite större än resten. Draco visade sin skicklighet med skölden och blockerade många slag från våldnaden. Vi kom tillbaka upp strax efter och berättade det för dvärgen och började resa hemåt efter det.

Men på vägen tillbaka stannade vi vid “ogre” grottan och tog med mig deras huvuden som hänger vid den andra. Som börjar bli väldigt rutten.

Så Gobi är du redo att göra din sista del av träningen innan du får hänga med mig? hökskrik och flaxande vingar höres…

View
Fågeln i Drömmen
Crow's Story

Denna gång börjar det precis som vanligt men frukost en tidig morgon. Men denna gång var är det inte en historia om hur vi dödar troll och vättar. Utan en resa för att hitta min trogna fågel Gobi (hökskrik hörs i bakrunden).
Jag (som vid tiden var svag av återupplivningen dagen innan) hade sett en vision under min tid som död. Om ett ljus som berättade att jag var redo. Jag berättade om denna vision till några “stridsbröder”. Malora, Korax, Shivas och Goldar svarade. Vi började resan efter fågeln. Som hade lämnat en svagt spår av sina fjärdrar. Efter en lång vandring så kom vi fram till en glänta. På andra sidan av gläntan fanns ett vatten fall med ett fågelbo brevid (på bergskanten). Vi antog att det kunde vara hemmet för fågeln. Alltså dig Gobi (Hökskrik och vingar flaxar lätt). Vi upptäckte att vattet från vattenfallet hade något magiskt med sig. Men vi vet inte hur eller varför. Så jag tog mig ner i vattenet för att klättra upp i fågelboet. Men sekunden jag landade i vattnet kände jag något kallt. Som gick in i huden på mig och efter det mådde jag lite bättre. Vattnets magi var nu borta och jag tog mig upp mot boet strax efter. Resten av min kompanjoner såg något bakom vatten fallet. De såg att det finns en grotta bakom vattenfallet och jag tar mitt första steg på roten som boet finns på. När foten rör vid roten så blev det som en pulsvåg genom grottan. Vi upptäckte att det var jag efter några extra rörelser.
Alla gick in i grottan tillsammans och upptäcker att den reagerar på att jag rör mig inåt. När vi kom tillräckligt långt in började en cirkel lysa. Jag rörde vid den och det visade sig vara en portal. Efter lite försiktiga kontroller som tex ta in handen och kasta in en fackla.
Så efter det tog jag ett steg in och första sekunderna ångrar jag allt direkt. Då på andra sidan fanns det ingen mark utan ett väldigt långt stup ner i en klyfta. Efter ett långt fall så började vi förstå att vi kunde kontrollera vårat fall och kunde landa utan några skador.
Vi samlade oss och såg en anka sittandes längre bort. Jag tog mig fram till den och såg att han hade en mörk metallbit runt benet. Jag tog bort den och ankan började lysa med ett kraftigt ljus och försvann. Där fanns en ring kvar som jag plockade upp.
Lite längre fram såg jag en sparv sitta på en gren en bit upp. Jag försökte klättra men misslyckades och frågade vad jag kunde göra. Fågeln gav mig en utmaning som jag lyckades med. Som lät mig klättra utan problem och när jag skulle röra den började den också lysa. Denna gång förvandlades fågeln till en kristalliserad pil som jag fick tag på.
Vi började vid nulägadet att se ett mörker komma upp bakom oss så vi fick skynda oss på.
Nästa fågel som stoppade oss var en uggla. Som efter Malora matade med kanin kött. Pratade med oss och gav oss en fråga var att ställa. Ingen fick något vettit svar. Sedan försvann ugglan i ett ljussken.
Vi märkte att mörkret inte var långt bakom nu så vi började springa mot sista utmaningen.
Nu var vi nära slutet och ser utgången. Men den är blockerad av en stor svala. Jag frågar denna fågel om den är sista utmaningen. Men jag får inget svar utan den ger mig en flaska med en liten vätska i. jag antog att jag skulle dricka den och gjorde just det. Först kändes det konstigt. Men sedan var fågeln ännu större och jag var i nästan markhöjd. Som att jag skulle ligga ner. Det var då jag upptäckte att jag hade blivit förvandlad till en hök och testade att lyfta från marken (det var lättare än vad jag trodde). Så jag frågade den stora svalan om jag var tvungen att besegra “henne” i strid. Frågeln bekräftade det och jag gick till anfall. Det var en kort strid innan jag hade vunnit och tog människoform igen. När jag kollade upp efter transformationen stod en figur som såg ut som min Moder. Hon berättade att jag har lyckas med alla utmaningar och är värdig en kompanjon. Sedan försvinner hon och en Fågel, stor, stålt och mäktig flög fram till mig och landande på min arm (Det var du Gobi som du mycket väl vet, Hökskrik).

Vi tog oss ut i sista sekunden och började direkt resan hem. På vägen tillbaka såg Korax något och försvann ett litet tag. Vi hittade honom fångad med ena benet fast mellan grenar. Jag sa att han såg en vit pälsad hjort med kristall horn.

Men efter det hände det inget förutom att vi tog oss tillbaka och berättade denna saga för er. Nu är det dags för mig att röra på mig. Redan dags för nästa äventyr. Säg hejdå Gobi Hökskrik Men du stannar i staden denna gång, Gobi.

View
Spindlarnas Rike "Quest: Katakomberna nivå 2"
av Korakx

En tidig morgon i ruinerna när jag är i meditation och försöker känna kraften a KI. Som virvlar runt omkring men även inuti. När jag hör den bekanta rösten av Goldar som frågar efter frivilliga. För att gå ner djupare i katakomberna av ruinerna. Det kan finnas kunskap om området vi är i. Men även skatter från alverna som lämnade denna plats. Men även fiender som kan vara ett hot för överlevarna. Så Korakx känner det som en plikt att följa med för att säkra katakomberna. Även Lander, Malora, Wysteria följer med som frivilliga.

Så gruppen samlas och börjar bege sig nedåt i katakomberna. På vägen ser vi att första nivån har blivit rensad och används nu som förråds utrymmen. Vi går till rummet med den magiska sfären innan vi går vidare ned djupare. Vi låter Landers magisk betjänt “Unseen servant” röra sfären medan vi står utanför rummet. Betjänten försvinner direkt efter en skyddande besvärjelse aktiverar. Eftersom ingen i gruppen kan göra något åt besvärjelsen så går vi vidare till grinden ner till mörket av nivå 2 av katakomberna.

Goldar tar fram nyckeln till grinden o låser upp den. Vi fortsätter ned och första gången på en lång tid så känner sig Korakx lite avundsjuk. För Korakx kan inte se lika bra som resten i gruppen som har nightvision på ett eller annat sätt. Så Landers osynliga betjänt får hålla i en fackla åt Korakx. Vi traskar framåt genom långa korridorer som ansluter till en labyrint av rum och korridorer. Vi hittar ett skelett av en alv från länge sedan. I ett mer kontors liknande rum brevid stora mötes/mat hallen. Med en ritualist kniv djupt i det som är kvar av hans skalle. Det sista alven hann o skriva innan denna död var att demon kulterna av staden höll på att ta över. På vår resa genom katakomberna så hittade vi även ett lite helgedom till demon herren Guvni. Som är en av mästarna av frosseri.

Många dörrar öppnas och många passage genomsöks. Vi hittar ett stort spindel näste. Men vi väljer att undvika dom för tillfället. Lite alkohol även hittas som kommer göra alla glada. Samt medicinala örter. Vi letar många platser. Tills vi kommer till en gång som rasar efter en gigantisk spindel försöker hoppa på och överrumpla gruppen. Vi landar ner på en avgrund ihop med spindeln. Som även har förstärkningar av 2 till jätte spindlar som klättrar ner. En kort strid insinuerar där vi besegrar dessa bestar tills det bara finns 1 kvar. Den känner och vet att den inte kan ta oss. Spindeln skriker då efter hjälp och springer ifrån oss. Vi hör tunga kraftiga steg. När en spindel drottning kommer upp till avgrunden. Vi vet att detta kommer bli en tuff best att besegra. Men efter finess och Korakx´s resistens mot syra så faller spindel drottning död till marken.

Vid det laget känner gruppen att tillräckligt med tid har spenderats nere i mörkret. Så vi återvänder till ruinerna igen för att genomsöka resten av katakomberna en annan dag.

View
Dead and back again
Crow's story

Min historia börja som förra med en frukost en tidig morgon. Jag satt och åt när några andra personer satte sig ner och började prata om Gurgmesh och hans skatt. Jag ansåg att detta kan vara ett äventyr som kan göra mig mer igenkänd. Så jag, Jenelin Oloxina, Maho, Nyx den i Store och Lander tog oss ner till Gurgmesh i sin “fängelsehåla”. Där han berättade för oss efter mycket fram och tillbaka. Vart skatten finns och vilka “hinder” som finns.
Lite senare började vi våran vandring. Efter några timmar kom vi fram till en glänta (som han hade berättat om). På gläntan stod en mäktig tjur och sex kor. Jag tog initiativet och gick fram till tjuren. Jag använde mina krafter för att prata med honom. Vi talade länge om hans besvär och tillslut gav jag honom en förfrågan. Om att komma med oss till byn för skydd mot att använda deras mjölk. Tjuren accpeterade den och vi reste tillbaka. Många timmar senare när vi hade rest till byn och tillbaka till gläntan.
Nästa steg var att ta sig till berget men mellan det och oss finns en björn i skogarna. Vi undvek den helt och tog oss bort till berget utan problem. Men tiden hade runnit bort och solen var på väg ner. Vi bestämde oss att slå läger. Under natten hörde min trogna kamrat Maho ett ljud innan vi blev förtrollade av en mäktig besvärjelse.
Besvärjelsen försvann på morgonen och vi vaknade. När vi kollade upp det Maho hörde under natten. Följde spåren som ledde mot vårat mål (som kan betyda trubbel och kommer bli det). Vi stod utanför grottan ett tag och bara diskuterade om hur vi skulle göra. Men jag ansåg att vi kom ingenstans och började röra mig mot grottan. Maho följde snabbt efter och sedan kom resten. Grottan ligger på en upphöjning med en liten plattform framför. Vi klättrade upp på den och såg spåren av fienden som vi tror är alver. Vi gick in i grottan och såg ruttnande lik överallt. Vi tog oss sakta in tills vi plötsligt med överfallna med ett pilregn. Vi undvek pilarna och jag satte en pil i en av dem. Med jag blev en tydlig måltavla på grund av det. En efter en koncentrerade sina pilar mot mig och efter 3 pilar i bröstet. Kändes det tungt att andas och hörde resten av mina kamrater kalla reträtt. Men jag antog att jag inte skulle kunna ta mig ut i tid och hoppade framåt till ett litet skydd. När jag satt där och såg Landar, en människa som ser ut som Nyx springa ut och Jenelin liggande på marken. Så kände jag en till pil i mellan halsen och axeln. Allt blev mörkt….

Plötsligt vaknade jag upp i ruinerna. Med Jenelin död bredvid mig, Malora, Goldar, Wysteria, Cailynn, Lander och Amber runt mig sörjande.
Jag fick hjälp av Malora att ta mig upp men innan jag lämnade huset och fick vila mig. Satte jag en fjäder på Jenelins kropp som sista farväl.

Där avslutar jag min historia för tillfället. Då jag måste vila mig innan mitt nästa äventyr.

View
Jenelin an Angel in this life, and also the next.

20645909_1622716617769916_1623560156_n.jpg

Jenelin sist jag såg dig slog du ut dina ängla vingar
(både bildligt och bokstavligt) och tröstade alla med din sångröst.
Jag hoppas att du nu kan göra detsamma för Silversteins invånare som inte varit lika lyckligt lottade som oss, i livet efter detta.
Farväl… Tills vi möts igen.

View
Direkta Förhandlingar
Quest: I skogens djup, av Korakx

Åter en tidig morgon när frukost äts. Korakx har nöjet av Maloras sällskap som ivrigt berätta om sina nya getter och andra djur. Som faller tyvärr på döva öron för Korakx. Tarik, dvärgambassadören för dvärg byn Malm’s räkning, har nu varit ibland oss överlevare en liten stund men ändå samlat på sig ett mängd av information. Mest frågor riktar han mot Phann dock. Men nu så måste Tarik gå tillbaka till Malm för att rapportera vad han har sett. När han har tagit farväl medan Nephrises och Amber vinkar adjö så bestämmer sig de båda tieflingarna att det vore dags att söka upp alverna för att höra deras sida av denna konflikt som verkar finnas. De ser och känner igen Korakx från begravningsceremonin, samt Malora som pratat på till Korakx utan att ha märkt att han inte lyssnar längre. Nephrises går fram först och frågar om dom vill följa med att söka upp denna alv by. Malora direkt accepterar men Korakx som är lite försiktig kring demon varelser tänker lite först innan han accepterar. En människa vid namn Darwin dyker upp och hör om detta också. Eftersom Darvin, Amber och Nephrises varit till dvärg byn och vill försöka lösa detta om möjligen. Om inget annat så för att etablera handel med båda på något sätt.

Så med ingen tid till spillo så beger sig gruppen nerför strömmen. För tydligen var målet med att vattnet skulle strypas med en damm att alverna skulle inte få något vatten. Så de borde finnas någonstans i motsatt riktning av dammen. Vi går i någon timme där vi stöter på en grupp av dvärgar som bygger en simpel mindre damm. Nephrises som den enda som kan tala och förstå dvärgspråket går fram och stör dvärgarna som är flitigt i arbete. Vi möts av vänliga respons, för tydligen så har ordet om Nephrises och Amber redan kommit ut bland dvärgarna. För dessa dvärgar är från Malm. Vi frågar även om dom har sett något spår av alver. Vilket dom svarar till att de även haft en mindre strid med en patrull av något slag. Vi följer infon om striden för att hitta några spår vart dessa besegrade alver kom ifrån. Det verkar komma djupare från skogen. Men efter försökt att ta sig fram från mark nivå så blir skogen för tätt packad. Så vi går tillbaka till flodbanken och följer den en liten bit till innan vi tar en väl förtjänt rast.

Medan vi tar våran rast så hör vi rasslande i buskagen. Nephrises ropar ut ifall det vore alverna vi söker. Men vid inbjudan att dela bröd med oss så kommer det fram en liten goblin. Han introducerar sig som Gurgmesh. Vi frågar om han vet vart alverna är medan vi mutar honom med mat. Gladligen så säger han att han vet vart det kan finnas en utpost där vi kan komma i kontakt med alverna. Han startar att visa vägen. Vilket vi följer men håller uppsyn av denna lilla goblin. Vi går en lång bit innan vi frågar Gurgmesh igen om han vet vägen. Men svara med att alverna ofta hittar honom istället. Så det borde funka för oss med. Med det så ser vi en fågel som verkar flyga iväg med avsikt. En i gruppen plockar upp på det så vi följer hastigt efter den. Tills vi kommer till en glänta där fem alver sitter och grillar någon form av mat. Gurgmesh är vid det här laget försvunnen.

Vi förmedlar till dessa alver som är på väg att dra sina vapen att vi vill enbart tala och förhandla. Med lite övertygelse så verkar det funka. De är villiga att ta oss till deras hemby. Men vi är tvungna att få händerna fastbundna och ögonbindlar. Vi går med på det motvilligt och även räcker över våra vapen. Så vi leds till alvernas hemby. Väl där så ser vi en sten fontän som har liknande arkitektur som det av det som finns kvar inom ruinerna. Men även att denna fontän verkar ha fyra kanaler av vatten som tillför in i fontänen. Vi möter alvernas ledare Miravelia (“Oraklet”) som förklarar för oss att vi är dom första på 300 år som besöker byn bortsett från deras invånare. Vi frågar att få pratas med privat för att skaran av nyfikna alver står omkring oss och undrar om dessa utbölingar.

Vi sitter i ett magiskt frammanat rum kring ett bord och delar på en lättare middag. Samt även frågar kring naturen och ursprunget av denna konflikt som finns mellan alverna och dvärgarna. Det var ett ursprung av 1500 år sedan. Oraklet minns små detaljer för det var på hennes mormors tid det startade. Men efter så lång tid av blodspillan och konstant krig. Så önskar Oraklet att konflikten skulle kunna komma till ett slut. Ett hopp som hon har själv som ledare för sitt folk. Oraklet frågar även varför vi är här. För alverna vet mycket väl att vi har varit i kontakt och även etablerat relation med dvärgarna av Malm. Vilket vi säger att vi är överlevare från staden i det stora berget Silverstein. Även att vi vill försöka agera som en neutral part och skaffa en god relation med alverna. Samt även påbörja någon form av handel med dem. Hon kan tänka sig att inleda handel och även skicka en ambassadör till ruinerna OM vi lyckas stoppa damm byggandet vid floden. För vattnet som rinner in i fontänen är även källan till deras magiska kraft. Om vi inte lyckas så kommer alverna angripa dvärgarna med nya krafter och mer intensivt än tidigare. Gruppen lovar att försöka stoppa det till sitt yttersta. För annars kommer resten av överlevarna hamna i mitten av konfliktens eskalation.

Med ögon täckta och händer bundna igen så skickas vi tillbaka till gläntan där vi hittade den första gruppen av alver. Där vi får med oss en falk som snappar upp allt vi säger och ser för att rapportera till alverna i efterhand. Vi beger oss tillbaka till dvärgarna vid dammbygget och försöker övertala dem. Men med lite klumpigt lagda ord om att vi har varit till alvbyn (och med intrycket av att gruppen kommer döda dvärgarna om de inte sluta bygga) så blir det snabbt en kris som spårar ut. En dvärg flyr och springer mot Malm för att rapportera. Gruppen faller tillbaka för att inte göra saker värre, men följer efter dvärgmeddelaren. Vi hinner ifatt och stoppar honom och även övertalar honom att försöka stoppa sina medarbetare. Så deras liv inte går i spillo. Efter dvärgen går tillbaka så pratar gruppen ihop sig hur dom ska kunna stoppa dammen från att bli färdig.

Det är då vi hör rasslandet i närliggande buskage och Nephrises ropar efter Gurgmesh. Och sant som sagt så tittar den lilla goblinen fram igen, glad att se sina vänner igen med maten som kan fylla hans mage. Men igen så pratas det om att vi måste nå Malm dvärgarnas ledare Mathilde, för att kunna lösa denna situation. Vi föreslår att Gurgmesh kan springa till ruinerna att skicka ett bud till Malm om vad det är som pågår. Men just då så aktiverar goblinen en magisk portal. Vilket vi alla häpnar över och med ivrig förfrågan säger om han kan teleportera oss till Malm på direkten. Om han lyckas med detta så kommer han få all mat han behöver och även en boning i tornet som Nephrises äger. Med ivrig nöje och glada ord accepterar Gurgmesh detta och teleporterar oss till Malm´s center. Men ingen syn av Gurgmesh då dock.

Vi kräver direkt med all hastighet att få träffa Matilde då vi har en kris på våra händer. Vakterna av Malm lite häpnade av våran plötsliga ankomst från ingenstans, men de känner igen Amber och Nephrises leder oss mot råds kammaren. Där vi kliver in och rapporterar om att vi har varit till alv byn och om dammen blir färdig som kommer konflikten eskalera igen. Matilde samlar sitt råd och ber om att få prata med sina ledare. Vi väntar utanför kammaren och får veta sen då att dammen kommer slutas att bygga. Matilde skickar iväg ett meddelande med fågel till det lilla bygg lägret. Medan vi vandrar med Matilde till bygg gruppen. Matilde går före när vi kommer åter igen till lägret. Där hon förklarar situationen och man ser lite irritation i byggarnas ansikten. Men när deras ledare befaller detta av dom så följer dom orderna. Deras liv räddade utan att veta det och tacksamheten av Matilde att vi har varit uppriktiga följer med sina byggare tillbaka till Malm. Men innan hon går så utser hon Tarik som en medelman i förhandlingar för Malms räkning. Vi skickar även hem alvernas falk som kan rapportera om allt som har hänt.

Vi återvänder till ruinerna utmattade från denna intensiva resa. Med risken av att vara tvungen att välja en sida i denna konflikt så nära. Då vi samlar rådet och berättar om allt som har hänt. Kanske denna konflikt kan få sitt slut efter så lång tid. Även en allians och ett nytt hopp för framtiden.

View
Undersök ruinerna del 2
Del 3.Berättelse av Wysteria Windwistle som du hittade henne på "Den läckande kitteln3

Den här gången gav Steven Wysteria ännu en öl i utbyte mot löftet att hon skulle gå och lägga sig när berättelsen var slut.

”Så nu kan jag fortsätta… Så idag eller Imorse gick jag Goldar och Ra tillbaka till katakomberna under staden. Som vi tidigare hade utforskat lite men nu skulle utforska till fullo. Förra gången vi var här nere så var Draco med oss också. Men skadorna när spindeln krossat honom var för stora för hans taniga kropp och då han fortfarande var i sjukstugan kunde han inte fullfölja uppdraget med oss…

Så vi tre fick duga. Vi fortsatte in i katakomberna. Ra tyckte det var en bra idé att kolla de gamel-alviska runorna som vi inte lyckades luska ut vad de betydde förra gången vi var här… och denna gången gick det bättre. Vet inte vart han lärde sig det men det kanske var något i frukosten? Vi insåg dock efter att han trampat på en av de enlight honom bättre runorna att alla egentligen var hemska och han verkade nojigare än vanligt efter denna händelsen stirrade ut i tomma luften och tycktes sig se något som inte vi kunde, så vi bestämde oss för att testa en annan väg, innan vi alla tre blev helt galna här nere.
Deathbringer hade scoutat en annan väg så den tog vi… för hon sa att det inte fanns några faror åt det hållet. Jag för min del hade mått bra av lite slagsmål men det skulle jag komma att få senare.

Efter många gångar och mycket slående i tak (Ra), tittande på sagda tak som precis rasat ner (Goldar) och inslagande av dörrar (jag) så föll plötsligt ett par spindelägg ner ifrån taket. Och så gick vi in i en strid mot äggens mamma. Gätte kul! Detta hade jag väntat på, ett levande motståndare som ville slåss och inte var gjord av bark! Jag fick även chansen att testa mitt nya svärd som jag hittat i det övergivna tornet. Men Ra dog nästan av hennes gift, jag säger endå att det var lyckat för det var ju bara nästan.

Ajuste och så trampa vi på några plattor som typ aktivera något men vi hittade aldrig vad de skulle va bra för. Och så slogs vi mot några av spindelns ungar och hittade massa spindelägg. Alltså jag snackar typ 100 minst. Men jag orkade inte räkna så kan ha varit inte riktigt 100. Vi hitta någon magisk ritual cirkel med en flygande orb. Men den fick vi inte ta… orben alltså för det stod ”pilla bli” enligt Ra bredvid runorna på golvet. Och tjao det var väll det… nu sitter jag här och berättar min vecka för dig.”

”Nu ska jag lägga mig. Och ta det lugnt ett par dagar för det tycker jag att jag förtjänar. Söker du mig är jag hos min pappa… Adios!”

View
Ett sista avsked
Del 2. Berättelse av Wysteria Windwistle som du hittade henne på "Den läckande kitteln"

”Ah det var skönt! Va är ni kvar! Det trodde jag inte… Och du vill att jag fortsätter också? Ja men om du insisterar. Steven! En annan öl!”

”Nästa dag var det dags för en ceremoni för att hedra de döda” tillade Steven och bytte ut Wysterias öl stop med ett nytt.

”Hey nu berättar jag det här historian! Men precis som han sa… Nästa dag skulle vi ha begravning för våra fallna kompanjoner från Silverstein. Vart ska jag börja?”

”Du har ju redan gjort det” suckade Steven.

”Ajuste jag satt och åt frukost med min pappa.” fortsatte Wysteria och struntade i Stevens kommentar.

”När Jenelin kom upp till oss och frågade om hon fick spela för att lugna pappa. Säg inte det här till henne med jag tycker hennes musik är fantastisk och var ett stort fan av henne för något år sen. Men sen å andra sidan hamnade vi i gräl i förrgår så… inte så stort fan längre… Vi kommer över det var inte orolig. I alla fall så kom Goldar upp och han blickade in i pappas sinne och berättade sedan att han har mardrömmar om att inte kunnat rädda mina farbröder ifrån vad som än hände i Silverstein. torkar bort en tår Steven… jag kommer behöva en till öl.”

”Sen började de med ceremonin, de tog kontakt med rådet för att samla folk, och fick den hjälp de behövde” sa Steven som nu hade börjat fylla på vatten i hennes stop istället för öl. Vi behövde inte ha sönder det lilla som fanns av baren innan den ens var färdig bygd tänkte han. Och så fortsatte han:

”Wysteria och Goldar fixade i ordning vad som nu är minneslunden för de fallna medans de andra: en grupp bestående av Jenelin, Koraxk och Crow gav sig ut för att samla löv och grenar.”

Då tog Wysteria till orda igen mer energisk än du någonsin sett henne.
”De slogs mot gätte råttor! Det berättade Deathbringer (min näktergal) för mig, önskar jag vore där. Koraxk berättade om att de hade stött på en ingång till en kloak eller något… Men det vet jag inte något om så du får fråga de som var där om detaljer. Sen när de kom tillbaka var det dags för ceremonin att börja.”

Du kan se hur hon lyser upp och nyktrar till, denna ceremoni var väldigt viktig för henne, hon tänker efter för att inte missa någon viktig detalj och fortsätter sedan lugnt i en mer högtidlig stämma:

”Det var underbart, Koraxk gick ut på scenen och gav ett tal på Etherial, ingen aning vad han sa men det lät mäktigt. Nyx och jag satte stämning med lampor och rök vilket verkligen satte pricken över I:et. Och om det var en underbar förät var Jennelin varmrätten hon sjöng med änglaröst medans två änglavingar slog ut på hennes rygg, jag hjälpte dem växa sig större för bättre effekt. Och i slutakten av sången så gick hon längs med vägen upp till minneslunden. Där Goldar höll ett väldigt peppande tal till alla. Det var fantastiskt, för första gången på länge kände jag mig hoppfull. Och pappa… Han bröt ihop, men han var mer närvarande än han någonsin varit sen olyckan. Nu är jag orolig att han ska gå och bli religiös. Men jag kommer älska farsgubben vilket som och om det ger honom livet tillbaka så varför inte.”

”Jag berättar gärna om vad som hände idag också om du vill stanna och höra. Men först behöver jag en öl för jag tror Steven bytte ut den sista mot vatten.”

View
Det övergivna tornet.
Del 1.Berättelse av Wysteria Windwistle som du hittade henne på "Den läckande kitteln"

På den dammiga ”bar” kunde du hitta henne. Wysteria Windwistle var lite berusad men det förtjänade hon efter vad hon upplevt den senaste veckan. Baren hade utvecklats lite. De hade dragit sten för att täcka den 3:e väggen, så den hade nu 2,5 väggar och en dörr i form av en stor barkbit. Taket var klätt med ett skynke men det regnade ändå in… mest på grund av det gapande hål som en gång varit den 4:e väggen. Så… Där satt hon rablandes till alla som gick förbi om allt hon varit med om, åskådare skulle kanske säga att det var lite smaklöst av henne att vara så exhalterad över detta, som om förstörelsen av Silverstein var höjdpunkten av hennes annars tråkiga liv. Det var inte så hon menade det att låta, men i ölets svamlande var det så det kunde uppfattas.

”Så 12 dagar efter Silversteins fall fick vi ett uppdrag av Albrecht att gå ut i skogen och titta på det här tornet. Och jag menar skogen har ju alltid varit mitt hem de senaste 5 åren så det var ju klart att jag ville hjälpa till. + så kanske det skulle finnas typ pengar och skatter där… vem vet. Vi gick och gick tills vi kom till en del av skogen som var sjuk. De andra var för stora så jag fick gå vidare ensam ifrån den här punkten.

Men de kom ju aldrig! Så jag väntade på dem när jag kände hur något drog upp mig i trädtopparna. Åh ajuste jag hade skickat Deathbringer efter mina vänner för att se så de inte fegade ur och gick tillbaka till staden. Så ingen visste att jag var trädens fånge däruppe. Men så tills helt plötsligt släppte de mig och hoppade iväg. Slog mig ganska rejält av fallet men du vet… Goldar slår hårdare än så, så jag är van. I alla fall sen slogs vi mot fler träd. Malora dödade en av dem. Damn vad den tjejen kan slåss. Och jag dödade den andra, medans en fågel flög runt som jag inte vet vad den gjorde och Phan spelade tema musik på sin gitarr. Och ajuste glömde nästan Lander tände eld på några träd, både för att hjälpa Malora och typ bränna ner skogen. Sen såg vi till så det inte spred sig. Elden alltså. ”

”Nej du nu behöver jag ett till stop! Steven snälla?”

”Vi kom fram till tornet. Killarna var typ onödigt försiktiga vid varje dörr. De skulle bara ha varit med när vi gick ner i katakomberna hahaha de hade fått panik på oss. Vi slogs mot lite skelett och det var några alver och klunk åh det är bra öl det. Aja jag var inte så intresserad av några torterade alver, och luktade illa gjorde de. Det var hemskt att se… men vi behövde inte stanna längre än nödvändigt med stanken. Så fick vi springa för en gigantisk sten (Indiana Jones melodi) och så kom vi till andra våningen.

Där fanns det fler lik och sen en gigantiskt skelett-krigare och hans underhuggare. Det var amazing vi stängde in dem och slogs mot dem en och en, Phan svimmade, han såg nästan död ut och det var väldigt intensivt såååå coolt! Men vi lyckades besegra dem. Jag tog den stora killens svärd och så begav vi oss tillbaka till staden för nu var vi helt slut. Ajuste om ni var oroliga över Phan (sa ingen någonsin) så överlevde han.

Nej nu ska jag ta en kisspaus och så kommer jag tillbaka och berättar vad som hände dagen efter.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.