Ruinerna

The new Wrysteria! Snake people?
A "diplomatic" Crow story told by Nokketh

Dagen började när han gick mot till oss. För att se om vi hade använt det han lärde oss på skolan. På vägen säg han en person i snön som var skadad. Det var Cailynn som hade blivit attackerad. Crow tog ner henne och några andra var där. Amber, Malora, Hope och Lander. Sen åkte de båten bort på floden. Innan båten skulle åka visade han sin nya vän till gänget. Wrysteria heter hon. Hon är en “Blood Hawk” som ser ut som henne och är lika farlig. Han sa att de satte land vid havet. De gick i det håll som Cailynn sa. De smög sig fram och sedan försökte hälsa på dem men de svarade med hissande ljud. Amber försökte två gånger prata med dem och blev beskjuten varje gång. Tredje gången sköt de tillbaka. Ormarna flydde dirket efter att Crow sköt en till sin död. Då kom en större ormmänniska ut som rörde sig emot dem. Crow och resten backade undan för att resten var trötta. Dagen efter gick de tillbaka och Crow smög sig ett håll medans resten gick till ingången. De blev angripna av vakter som inte var större problem och Crow såg striden. Han hoppade över deras mur och sköt en pil emot en ormmänniska. Crow berättade att han lät Wrysteria göra slut på sista ormen. Malora såg till att inga dog i den striden. De gick sedan in i den största byggnaden där deras ledare sitter. Amber lyckas övertala att attacken inte var för att döda. Deras ledare kunde prata med dem! Amber berättade sedan varför de var där och sådant. Crow sa att de fick gå därifrån om de skulle döda några andra varelser. De lovade att de skulle göra det. Men inte direkt. Crow och resten åkte sedan hem. Crow har också sagt att vi inte ska vara nära han fågel utan honom. “Det är farligt” sa han…. Den ser inte farlig ut…

View
New Beginnings (Malal)
Malals första rapport.

Vandrande genom snö landskapet i jakt för dessa “ruiner” som munk lärjungarna berättade för mig. Som var i behov av all hjälp dom kunde få. Dom får ett till svärd i det hela. O jag får demoner och annat o förinta. Så en win-win situation. O kanske även tjäna ihop lite guld på det hela. Hmmmm ?? oljud där borta. Ser ut som sparrning mellan en orc och en alv.

Efter lite stela introduktioner och annalkande storm. Så springer jag efter dessa individer till målet av min sökning. Försöker assistera i att förvarna invånarna av stormen som kommer allt närmare. Samlar personer och provianter för katakomberna. Tills till slut så kommer stormen rätt på oss. Men i denna storm så känner jag av en fiend av “DUNK fick en stock om skallen o ligger medvetslös”

Host host host hmmmm ??. Tittar upp o ropar ut att det är en fiend i stormen. När jag märker att vi är i stormens öga. O ser hur ett ansikte tittar ut genom den intensiva moln väggen. Bakom ansiktet en stor form som stiger fram. Visar sig varit en is spindel demon. Som jag försöker få fram vad och varför den är här. Jag o dom andra förutom den blodiga dvärgen verkar vara spända och på alert. Den pratar och verkar “leka” med dvärgen. Tills orcen inte kan hålla sig längre och angriper demonen. O demoner förtjänar ju o bli utrotad så jag följer med i angreppet. En kort intensiv strid framgår. Orc kvinnan och alven slår väldigt starka slag emot demon spindeln. Dvärgen verkar inte vara intresserad i strid. Tills till slut så faller demonen.

För att vara säker att den är död. Så hugger jag huvudet på den. För man kan aldrig lita på demoner. Men den blodiga dumstridiga dvärgen försöker stoppa mig med våld. Men kommer inget vart. Tills jag samlar ihop huvudet och virar in det i min cape o ska se om dess blod och andra organ kan använda till nytta kanske.

Stormen blåser förbi och nu behöver dessa individer mer hjälp än någonsin. Så jag stannar kvar för o se vad man kan bistå med. O se hur många ondskans tjänare man kan slakta på vägen med !!.

View
Snowroller...
...with 8 legs. Turins story

Dag 743
Medan jag sparrar med Malora och hon ser till att vi finslipar på ett par trick som man inte lär ut inom det militära. Vi blir avbrutna av en lång figur, en blek thiefling som börjar fråga om Khorax som lämnar en obehaglig tystnad, då hans lik knappt kallnat…
Jag uppfattar mitt i konversationen väderfenomenet som översatts till den vita döden, en storm som drar förbi med mycket obehagliga utom-planära varelser.
Jag försökte varna rådet som käbblar som vanligt om ditt och datt, och när man försöker rädda livet på folket som de ska ha under sitt beskydd så lyssnar de inte på varningarna som man ger dem. Jag kunde lika gärna gått ner till min del av kammaren och väntat ut det hela, men det gjorde jag inte. Efter det började kaoset. Tur att individerna vid sparrings tillfället förstod allvaret. Goldar, Malora (som jag sparrat med) samt en filur som jag inte sett så mycket av vid namn Draco, och även den bleke thieflingen som jag fick veta senare hette Malal. De hjälpe till med att få in folk i ruinerna i skydd från stormen.
Efter att ha hjälpt Erryn och grip-ungen Jasper ser jag till att folk tar sig in i ruinerna i ett högre tempo.
När stormen väl är över oss så står folk handfallna i dörröppningen där jag binder ett rep runt midjan för att kunna rädda ett par till.
När stormens öga är över oss träder en best fram, stor som en mindre lada på 8 ben med ett humanoit ansikte, lägger ett ägg, och börjar konversera… ger oss alternativet att äta upp oss eller låta hennes avkomma/ägg vara kvar… för att gissningsvis livnära sig på oss.
Ett kort slag utbröt medan vi hade övertag, där Goldar av någon anledning tyckte att det var en bra idé att titta på…jag låter mina tankar vara osagda på temat då detta var konstigt, då de utvecklades till märkligare saker. När stormen bedarrat visar det sig att den nya främlingen tydligen samlar på demonhuvuden, eller tekniskt sett inte samlar på så mycket som försöker sälja det till en bunt människor som inte har resurser nog till mat…
Jag kan inte säga att jag förstår mig på detta hopkok av humanoider och hur de kunnat överleva med en hel stad full med dessa kufar…
Efter en minst sagt tuff dag så får jag reda på att den rådsmedlemmen som verkat ta en på allvar tydligen dött. Jag förberedde han på resan till den andra sidan. Må nattens drottning visa Nyx vägen.

View
Sannerligen, illa fäktas.
Turin assisterar "Ruinterna"

Dag 729
Detta folk är illa förberedda för att överleva här och det börjar märkas runtomkring. Tidigare sammandrabbning med pirater längre ner för floden samt att svartöronen lockats till vad folket kallar “Ruinerna” likt likgamar som känner lukten av ett svagt djur…
Det som prasslade i skogen är i alla fall ett avslutat kapitel. Ett par skogsknytt på sina ulvar höll på att ta livet av dels föräldrarna Malerion ochKhorax som jag med ett par snabba steg lyckades dra tillbaka från dödens kant. Synd att höra att han har dukat under för svartöronens list vad jag hört för några dagar sedan… Han verkade vara en redig person. Dom som han att lära känna han bättre är mer lämpade att göra ett uttalande om hans liv och det han har åstadkommit.
Det sista skogsknyttet tas till förhör och de 4 vargarna kommer bli köttgryta samt varma pälsar. Mer fanns det inte att hitta på dem. Tror att de bestämde sig att släppa den goblinen som tagits till förhör med uppmuntran att anfalla svartöronen, rövarbandet som allierar sig till högstbjudande och skulle sälja sin mor till en farsotsdemon om priset skulle vara rätt. Känner till dem och är glad över att jag slipper befatta mig med dem. Gröna draken kallas de visst sigsjälva.
Jag observerade hur Crow, under hela förhandlingen mellan drown Auxelia och Amber, hade en dragen båge. Rådet verkade vara intresserade av att leja drower som beskydd… Ruinerna verkar inte förstå att de inte nått botten än i och med det avtalet. De verkar inte förstå det fulla allvaret med de nedre planen av Valerion och de verkar inte förstå den fulla faran att låta asgamarnas skugga ge dem tillfälligt lä från solen inte är en lösning. Jag gjorde tydligt utifrån de termerna som avtalet slöts utifrån att jag inte var en bricka vid deras förhandlingsbord.

View
The tail of Korakx

Tonight, a noble warrior died
Who fought bravely on our side

Trying to free the dwarven land
He was struck by elven hand

To his wounds we tended
Yet his life still ended

But despite all our grief
We remain firm in our belief

That Koraxk has gained his wings
Now that he rests amongst our kings

This is not the time to mourn
Tonight, a new dragon born.

View
One too many dragons slain...
A Sad Crow story told by Nokketh

Crow berättade för mig att han, Goldar, Lander, Phann och Koraxk blev kallade till Malm. Där de såg först en sak som Crow beskrev som ointressant men resten blev intresserade av. Efter ett tag så gick de till Brodgar och de prata om saker som jag inte förstog. Något om en karta runt om bergen som kostade 250.000 guld eller liknande. Efter det så fick Crow se ett papper som ingen annan fick se och efter det gick de mot ett berg. Men följde floden istället. Där fick de se en plats som var vaktad av Druows…. drews….. druws… Ni vet vad jag menar. Crow och Pun tog sig över till andra sidan av floden och väntade på en signal. Resten smög fram på andra sidan och attackerade först. Lander skapade en en boll som var signalen. Crow sköt en pil direkt och dödade en på direkten. Pil efter pil och träff efter träff. Men Koraxk klarade blev träffad bakifrån av ett bakhåll som slog ner honom och Crow helt plötslight kände en av dessa fiender. Kallade dem det nu. Som en vän istället och det var konstigt. Medans Korazk låg där och Goldar bara försvann. Så sköt Crow ner de som var kvar och när han blev attackerad själv. Så kände han att han hade blivit magiskt påverkad av fienden. Som han sköt ner den sista. När han kom över till resten för att kolla på Koraxk så var han redan död… Fanns inget de kunde ha gjort sa han. Men Goldar håller på med något som vi inte får titta på. Så han kanske kommer tillbaka någon dag.
Det var allt som Crow berättade för mig. Jag säger till när Crow har en ny historia att berätta.

View
What happend to Crow?
Crow's story told by Nokketh

Dagen började då Crow hängde med på en resa för att hugga ved och.. och sedan så hittade de en bra plats för det… Där hörde de något och Amber sprände en panna på brasan… (VIlken brasa?) De satte upp en brasa för att det var kallt. Det började närma sig kväll när de var där borta. Då Kendels föränldrar som ville hjälpa till var tvugna att gå hem. Crow och Turin stannade för att hugga lite till. Amber och Korakx hjäpte dem hem. När de nästan var hemma så attackerade Goblin ridande på vargar. En av dem fick iväg en signal. Som både Crow och Turin såg… De spräng jätte fort bort dit. Medans Amber och Korakx skyddade Kendels föräldrar. Crow och Turin kom precis i tid för att rädda dagen!!! Alla utom en Goblin föll direkt när de kom. Den försökte att smita istället. Crow och Turin sprang efter den. Utan problem fångade den och Bar den till Ruinerna. Där alla vuxna hade möte. Crow blåste sitt horn som jag också hörde och hela byn blev tyst. Han berättade att problemet var löst. Men en sak som ingen hade väntat sig. Ställde sig en kvinna upp som Crow kände igen. En elak person som hade något med hans död att göra. Crow drog bågen direkt med en Goblin under ena stöveln…. Ja den var fastbunden. Sedan var det massor av prat som jag inte följde med på. Men det slutar med att Crow lägger undan bågen och går därifrån. Han sa att han inte gillade vad rådet hade gjort och istället gick för att förhöra den fångade Goblinen. Det slutade med att den blev frisläppt och Crow gjorde en deal med den. Goblinen fick springa tillbaka till trollgrottan och sedan så skulle de bara döda drews…draws….drouwes…. Svartalver!! Dagen därpå så kom Crow till skolan sedan gick han ut ur byn igen. När jag frågade honom varför nästa dag. Sa han att han inte vill vara i byn om hans mördare vaktar byn. Men han bad mig!! hörde ni det MIG!!! Om att berätta hans resor och strider tills Den gröna draken lämnar byn igen. Det var allt han har berättat hitills. Hoppas han kommer tillbaka snart med flera historier…

View
From the desk of Darvin Ward, Duke of House Bagu
Regarding the missing caravan from Allanar

Honored councilmembers, I write to you with the hopes of making you realize the dire situation we find ourselves in.
It all started when the caravan from Allanar failed to arrive on time. Gritt gave me, Koraxk, Amber, Hope and Crow the task of finding out why.
Our first step was contacting the Oracle to find out if it had departed, which it had. We then decided to follow the path towards Allanar hoping to run into the elves on the way. Unfortunately, we instead found their broken-down carriage and signs of battle.
When we opened the carriage, intending to search for survivors, a magical explosion erupted and threw us backwards. A bit dazed but not seriously hurt, we continued our investigation and realized that the carriage was completely cleaned out which made us suspect that the explosion was a trap set by whoever attacked the elves.
Continuing our search, we found some tracks leading to the other side of the river. When I walked over to take a look, an arrow flew past me. Running back to the other side of the water for cover, I saw that we were being attacked by a large number of kobolds.After a short battle we stood victorious with a prisoner for questioning.
While I could understand its language, only Koraxk could talk to it so he interrogated it and tried, in vain, to get it to tell us why it attacked the elves. We did however convince it to take a message to its leaders, a message we wrote in every language our group knew to ensure they would understand. After giving the kobold our letter we let it go, let it run for a short time and then started to follow it.
A few hours later we arrived at the cave, or more correctly hole in the ground, where they apparantly had their base. Climbing down, we started exploring and arrived, without any encounters, at a crossroads. Crow somehow used his sense of smell to decide which path was the most dangerous, a path we concluded was the most used and therefore the one we wanted to explore. Moving through the tunnel we soon arrived at a cave, filled with shining piles gold and jewels.
While the others gaped in awe of the riches I, since I have no interest in a handful of gold, searched for other valuable items and spotted a robe and a sword that looked magical. Carefully, as to not touch the probably cursed gold, I used my magic to slowly lift the robe and bring it towards me. While I was looking for something to wrap it in, Amber decided to touch a coin, which started to turn her clothes into gold causing her to scream. Suddenly, one of the gold piles exploded and a huge dragon burst out and knocked down Amber with its tail. Crow ran back to try and save her but the dragon got its teeth around her legs, biting them off. Hope managed to stun the dragon, giving us enough time to retreat to the crossroads and try to tend to Ambers wounds.
Hope decided that this was a good time to try and recruit followers of Helm and told Amber that she would only get healed if she devoted herself to him. Amber, of course, accepted and Hope gave her new legs made out of metal.
Hearing a cry; Korakx, Crow and me decided to enter another tunnel in search for the missing elves. We happened upon a prison, finding one survivor who we brought back.
Before leaving, I decided we had to know if the dragon could follow us or attack our home. Invisible, I once again entered the dragon’s lair to see if there were any other exits. I had to be careful and avoid touching the cursed gold but also avoid the dragon stomping around, angry at our intrusion. I discovered an exit at the other side, leading to the outside world, big enough for the dragon to pass through. Heading back to my companions, I had to sacrifice my cape to step over some gold pieces that blocked my way to the exit. Heading back to our home, Hope and Amber had the audacity to demand ownership of the robe I retrieved. Since Hope did stop the dragon for a while, I rewarded her with some gold. Amber received a potion of water breathing from me, to use if she fell into the water, since her new legs would probably cause her to be unable to swim. Both of them content with that, we reported back to Gritt and ended this mission.

I would consider the mission a success. We discovered what happened to the caravan and rescued the sole survivor of the kobold attack. We also found the kobold base and discovered that dragons are not as extinct as we thought them to be. We should be prepared to either get attacked or attack.
But even though we, especially Amber, first-hand found out how dangerous dragons are, I am glad that I got to witness a real legend.

Sincerely,

D.Ward

Darvin Ward
Duke of House Bagu

View
Your friendly neighborhood dragon
A Crow Adventure Story

Den började med en vanlig morgon. Jag gick mitt vanliga varv runt staden. När jag gick där fick jag veta av Gritt Stonehand att en karavan från Allanar inte har kommit ännu. Så jag, Hope, Darwin, Korakx och Amber fick till uppgift att kolla upp det. Vi tog kontakt med Oraklet i Allanar och fick veta att de lämnade staden på den angivna tiden. Då bestämde vi oss att följa vägen de brukar ta och se om vi kan möta dem på vägen. Efter en timma kom vi fram till en punkt de brukar gå förbi. En byggplats till en damm. Där hittade vi vagnen till karavanen. Nerslagen och ristad av riv märken. Hope, Darwin och Amber gick fram till vagnen och skulle se om något kunde berätta vad som hänt. Darwin och Hope började med att försöka lyfta den. För att se om något fanns under den. När en kraftfull tryckvåg kom från vagnen. Som skickade alla tre flygande. Under tiden hittade jag och Korax spår som gick ner i floden och upp på andra sidan. Darwin fick idéen att gå över…. Bokstavligt. På andra sidan blev han attackerad av något i skogen. Jag såg säkert ett 20 tal av dem…
Små drak liknande varelser. Jag stod själv medans resten backade mot skogskanten. En efter en sköt en pil mot mig. Oberörd av skadorna sköt jag tillbaka och det fortsatte så en kort tid innan resten började attackera från sidan. Det gav oss ett övertag över denna fiende. Som slutade med att några av dessa försvann ur min syn. Några var döda och en sista överlevare. Som tillfångatogs och förhördes av Korakx. Då han var den enda som kunde prata med den. Vi kom fram till att denna varelse var en Kobolt och den hade ett näste väster ut. Vi Bestämde oss för att släppa överlevaren och följa honom till sitt näste. Istället för att gå blint åt väster.
Efter ett par timmar av att följa koboltens spår. Kom vi fram till en grotta som ligger på en upphöjning. Korakx var först på att hoppa ner. Medans jag satte tid ett rep som skulle underlätta både klättringen upp och ner. Nere i grottan fanns en gång som gick framåt. Vi alla följde den ett långt tag. Tillslut kom vi fram till ett lite större rum med 10 gångar. Jag som är van vid goblins och troll började använda min näsa för att hitta rummet. Jag luktade noga vid varje gång och nummer 4 luktade som döden själv. Vi alla höll med på att den måste vara den vanligaste gången att gå. Efter ett litet tag till så såg vi något ljus längre fram. Vi släckte våra ljuskällor och gick emot den. Ljuset visade sig att det inte kom från en eld eller solljus utan guld…. Massor guld. berg efter berg av guld. Darwin såg en mantel på toppen av ett av bergen och en bit av ett svärd vid ett annat. Vi tog försiktighetsåtgärder. Som visade att det inte fanns något fara. Men vi höll oss lika försiktiga för det. Darwin använde magi för att försöka att plocka upp manteln utan att röra vid guldet och vid samma tid tänkte Amber plocka ett guldmynt från samma berg. Hon plockade upp den med en bit av sin klädsel mellan. När hon rörde vid myntet började tyget förvandlas till guld. Amber var snabb och få bort tygbiten. Men med panik skrek hon som gjorde detta till en mardröm emot tidigare. Ett jätte stort berg av guld i mitten av rummet började att rörsa på sig. Ett gigantiskt ansikte av en drake kollade fram. Draken måste ha varit minst lika stor som Ruinerna! Amber och Darwin försökte så snabbt och tyst som möjligt ta sig tillbaka till oss. Men det gick inte bra för amber som draken fick syn på. Hon blev hindrad av drakens svans som missade henne precis men fick tag i hennes hår. Jag reagerade snabbt och hoppade fram till Amber. Där jag högg av håret som satt fast och bröjade dra Amber bort så fort som möjligt. Men draken var för snabb för mig och Amber. Då draken fick tag i Ambers fötter och bet av dem. Som han åt upp och sedan försökte elda oss. Nu med två färre fötter kom vi bort till rummet med 10 gångar. Där Hope bad sin Gud Helm om välsignelse och av allas förvåning svarade han. Han återskapade Ambers fötter av metall och bed amber att följa “Helms” väg.
Vi återhämtade våran styrka efter detta och fortsatte. Korakx lyssnade i grottgångarnar denna gång och hörde något från gång nummer 10. Så vi påbörjade gå åt efter den tunneln istället. Vi kom fram till en fängelsehåla med celler fyllda med lik. Från gamla till rätt så färska lik och i en av de sista cellerna hittade vi en alv. Vid liv. Skadorna gick att fixa och han visade sig vara en alv från karavanen. Vi bestämnde oss snabbt att ta oss ut ur grottan efter att han sa att han var troligen den sista överlevaren.
Men innan vi begav oss ut så ville Darwin kolla in hos draken en sista gång. Fråga inte varför. Det tog inte långt tid innan han var tillbaka lite små skraj. Med manteln från drakens håla inlindrad i en annan mantel. Vi skyndade oss tillbaka till silverstein innan mörkret föll.

Ni berhöver inte vara rädda för draken verkar inte vilja lämna den grottan.
Nu är det dags för mig att gå mitt varv runt ruinerna igen. Så får vi se vad nästa äventyr leder mig.

View
Malmbrott och straff

Tyvärr vet ni nog redan vad denna rapport handlar om, dvärgbyn Malms karavan och de händelser som följde. Jag tänker inte gå in på varenda småsak utan försöka hålla mig till det viktiga.
Det hela började med att dvärgarnas trupp hälsadex på för att idka handel med bland annat värmande pälsar. Mitt i denna fredliga handel förrådde Mathilde vårt förtroende om att stanna i katakomberna och stack en kniv i ryggen på en av köpmännen vilket givetvis ledde till en strid. Goldar lyckades lugna ner de stridande så att dvärgarna kunde sätta handfängsel på Mathilde men detta att Amber tappade fattningen så striden fortsatte rasa.
En av människorna lyckades faktiskt göra lite nytta och gjorde Mathilde osynlig med hjälp av sin fågel samtidigt som den andra stod uppflugen på ett hus med sin båge och hotade att skjuta alla, oavsett vilken sida de tillhörde. Mathilde såg en öppning och pilade iväg men eftersom jag själv har viss vana av att vara osynlig hade jag inga problem att följa efter henne för att kunna vakta och vägleda henne, vilket tyvärr väckte Hopes intresse.
Jag försökte få henne att ignorera mig medans jag ledde Mathilde till skogen men eftersom jag inte är van vid att ljuga så var mina försök tydligen alltför transparenta, och Hope fortsatte att följa efter. Ett snabbt framviskat samtal med Mathilde avslöjade varför hon handlat som hon gjorde, Brodgar var bland karavanmedlemmarna förklädd som en annan dvärg. Vid det här laget hade Mathildes osynlighet försvunnit och både Hope och någon människa som sällat sig till vår lilla grupp hörde hennes förklaring, varpå vi sprang tillbaka mot karavanen för att avsluta detta.
Efter en iskall analys av slagfältet och de pågående striderna rusade jag obemärkt och använde min Mage Hand för att ta av Brodgar hatten som höll honom förvandlad, som dessutom rättmätigen var min, varpå jag retirerade en bit och befriade Amber från den is hon på något sätt hade hamnat i. Striden upphörde strax efter detta, troligtvis var det slut på deras moral efter detta avslöjande.
Efter att vi snabbt ha tagit hand om de sårade kastade Goldar Zone of Truth på både Brodgar och Mathilde så att vi kunde få ärliga svar på våra frågor innan vi tog beslut om vad vi skulle göra. Kortfattat ansåg Brodgar att han skulle vara en bättre ledare för dvärgarna än Mathilde eftersom de litar på honom och för att han kan skapa fred med alverna, vars Orakel han redan varit i kontakt med sedan länge, och för att han kan hjälpa Ruinerna att överleva vintern. Däremot vägrade han kompromissa om att ta Mathildes liv, något Mathilde av förklarliga skäl hade problem med.
Efter många logiska argument från Brodgars och Ruinernas sida till varför Brodgar skulle få leva samt några långa emotionella tal från Amber och Mathilde om varför hon skulle få leva kom vi fram till att vi befann oss i ett dödläge som bara kunde brytas genom enkel röstning. Ett beslut vi kom fram till var att låta båda två leva och återvända till Malm var för sig för att låta dvärgarna själva ta beslut om vilken ledare de skulle ha istället för att låta tredje part göra det, vilket skulle kunna fyra av diskussioner om Ruinernas opartiskhet bland alverna och fämlingar vi vill försöka vara vänskapliga med.
Mathilde och Amber begav sig till Malm direkt medans Brodgar, jag, Hope och Koraxk väntade till dagen efter innan vi tågade efter tillsammans med resten av karavanen. Processen i Malm blev precis som vi fruktat, Mathilde blev utbuad och fick både det ena och det andra kastat på sig.
Mathilde blev arresterad och vi utomstående ombad—s lämna Malm och invänta besked om hennes öde, vilket vi gick med på även om Amber greps av raseri och började protestera vilt. Släpandes på en skogstokig Amber begav vi oss till kanten av byn för att vänta bland träden med en lägereld för att hålla oss varma i den snö som nu föll över oss.
Efter bara en kort stund kom ett sändebud med ett meddelande om att Mathilde skulle avrättas i skymningen, något vi efter Ambers tjat valde att stanna för.
Vid skymningen började vi höra trumslag, som snabbt dränktes av Ambers skrik och Koraxk sång, följt av jubel från Malm och jag visste att nu, på ett eller annat sätt, var denna pärsn över.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.